Kan sitta i timmar och glo på skärmen å inte komma på ett skit att skriva ner. Det finns så mycket och säga men man kan liksom inte komma på ett ord att säga alls. Det är så jobbigt..

 

Vi kan väl börja med att inget går som jag tänker mig, någonsin. Typ som nu, man träffar någon man börjar tycka om mycket, man vet dock inte vad det är man känner och det är så obehagligt. Sedan så visar det sig att han inte känner samma sak. Men det var så fint det han sa (skrev) men jag ville ändå gråta för att jag känner mig så ensam. Men varför skulle det bli så? Det blir ju aldrig som jag vill att det ska va. Nu känns allt bara konstigt och fel, mer fel än förut och jag har verkligen försökt att dölja allt. Säger att det är bra fast det är bara skit, allt är skit. Men jag försöker bara att tänka bort alltihopa, men det går inte alls..

 

Vi kanske ska prata om det bra istället, i måndags så köpte mamma en konsertbiljett till mig. All time low spelar i Köpenhamn den 21 februari och detta får jag bara inte missa! Nu fan ska jag gå, det får inte bli inställt som BVB konserten och jag får inte bli sjuk, blir jag det så går jag ändå:)

 

Imorgon får jag ingen sovmorgon, självklart skulle ortodontin ändra min tid till imorgon (6dec) 8.10. Jag börjar liksom 9.40. Åh vad jag hatar denna veckan. Vill bara krypa ner under täcket och vakna upp när allt är bra igen..